(12 November 1855, Uuga-Rätsepa, near Paldiski -26 June 1929, Paldiski) was an Estonian sculptor and painter. Born into a seafaring family, Adamson excelled in wood carving as a child. He moved to St. Petersburg in 1875 to study at the Imperial Academy of Arts under Alexander Bock. After graduation he continued to work as a sculptor and teacher in St. Petersburg, with an interruption from 1887 through 1891 to study in Paris and Italy, influenced by the French sculptors Jules Dalou and Jean-Baptiste Carpeaux. Adamson produced his best-known work in 1902. His Russalka Memorial, dedicated to the 177 lost sailors of the Ironclad warship Russalka, features a bronze angel on a slender column. The other work is architectural. His four allegorical bronzes for the Eliseyev department store in St. Petersburg (for architect Gavriil Baranovsky), and the French-style caryatids and finial figures for the Singer House (for architect Pavel Suzor) are major components of the "Russian Art Nouveau" visible along Nevsky Prospekt.  Related Paintings of Amandus Adamson :. | Vlad the Impaler and the Turkish Envoys | Evening near Paldiski | Bay of Naples | Evening in Suur | Evening near Paldiski |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Bartolomeo Passerotti
(1529-1592) was an Italian painter of the mannerist period, who worked mainly in his native Bologna. He traveled to Rome in the mid-16th century, where he worked under Girolamo Vignola and Taddeo Zuccari. Upon returning to Bologna, he accumulated a large studio, and influenced many Bolognese who would later play a role in the rise of the Baroque. Annibale Carracci (whose brother Agostino studied with Passarotti) was influenced by Passarotti's genre scenes in a select set of paintings (such as The Beaneater and The Butcher's Shop, the latter being originally attributed to Passarotti). Lucio Massari and Francesco Brizzi were among his pupils. Four of Passarotti's sons, including Ventura, Aurelio, Tiburzio, and Passarotto were painters.
Viktor Vasnetsov
Russian Painter , 1848-1926 Painter, designer and graphic artist. He played a leading role in the evolution of Russian art from 19th-century realism towards Art Nouveau with a national historical slant. The son of a priest, he studied at a theological seminary in Vyatka (1862-7); then, developing a passion for drawing, he entered the drawing school of the Society for the Encouragement of the Arts, St Petersburg, and studied under Ivan Kramskoy in 1867-8. He perfected his skills at the Academy of Arts, St Petersburg, in 1869-75 and joined the WANDERERS in 1878.